att jag ens trodde något så fint om en sådan som dig. 

jag gick vid din sida i ett år.

ett helt fucking jävla år.

varje gång du bad mig om minsta lilla sak ställde jag upp och gjorde det. 

jag gjorde allt för dig. 

jag hoppades på något. 

jag hoppades på att du en dag skulle göra samma för mig.

men jag hade fel. 

så jävla fel. 

jag fick nog och la korten på bordet. 

du hade två val.

att fullfölja detta projekt som vi gett oss in på, eller att strunta i det helt. 

det var bara att känna efter. 

du kände efter och det var inte det svaret jag ville ha. 

men jag nöjde mig. 

jag visste nästan att det inte skulle bli något men hade inte haft något emot om det en dag hade blivit vi. 

känslor är nog inget jag har för jag känner inte dig så bra. 

eller ja, vi känner inte varandra så bra.  

men jag hoppades ändå. 

att vi kanske skulle kunna ge det en chans. 

en chans där någon alltid blir sårad. 

men det var ett kast jag var redo att ta. 

att ta chansen att antingen bli lycklig eller bli sårad. 

men då hade vi gett det en chans. 

man ska ge allt här i livet en chans. 

antingen så älskar man det eller så hatar man det. 

detta är något jag hatar. 

jag hatar att du är så jävla feg att du inte vågar ge det en chans. 

vad vet jag du kanske har blivit sårad i ett tidigare förhållande och är rädd.

alla är vi rädda. 

rädda för att bli sårade och för att  bli ensamma. 

men du är bara feg rakt igenom. 

detta har fått mig att växa något så enormt som person.

att du sårade mig får mig att växa. 

jag tittar ner på dig och du ser upp till mig.

du ligger där nere på marken. 

får slag och sparkar. 

och jag njuter nästan. 

för att du känner en smärta.

inte samma smärta som jag känner. 

men smärtan. 

det är den som räknas. 

du är feg och det tror jag nog att du vet om. 

20 år och så jävla svår. 

så jävla äcklig. 

så jävla feg. 

1 år.

12 månader.

365 dagar.

8 765 timmar. 

525 948 minuter. 

och du fittar fortfarande. 

vi gjorde så klart för oss båda vilka regler vi skulle följa. 

vilka regler och lagar som skulle följas och vilka konsekvenser som kunde uppstå om man bröt mot detta. 

du bröt regler och jag gjorde det väldigt klart för dig hur det låg till. 

skulle vi fortsätta kunde inte du fortsätta så som du ville. 

jag fick dig att kämpa för att förtjäna mig.

och det var precis vad jag ville. 

jag ville att du skulle hitta glöden.

att du för en gång skull, skulle tråna och vilja ha mig. 

och att det inte var jag. 

allt var tiptop och vi lekte högt ovanför molnen. 

pratade dagligen och båda hade en glöd, en passion hos varandra.

tills en dag då du bröt mot vårt kontrakt och sedan dess har vi inte pratats vid. 

det känns så tomt, så ensamt. 

som min andra halva bara försvann. 

nu sitter jag här, ensam på mitt rum när du roar dig med andra tjejer och jag kan inte släppa dig.