att jag ens trodde något så fint om en sådan som dig. 

jag gick vid din sida i ett år.

ett helt fucking jävla år.

varje gång du bad mig om minsta lilla sak ställde jag upp och gjorde det. 

jag gjorde allt för dig. 

jag hoppades på något. 

jag hoppades på att du en dag skulle göra samma för mig.

men jag hade fel. 

så jävla fel. 

jag fick nog och la korten på bordet. 

du hade två val.

att fullfölja detta projekt som vi gett oss in på, eller att strunta i det helt. 

det var bara att känna efter. 

du kände efter och det var inte det svaret jag ville ha. 

men jag nöjde mig. 

jag visste nästan att det inte skulle bli något men hade inte haft något emot om det en dag hade blivit vi. 

känslor är nog inget jag har för jag känner inte dig så bra. 

eller ja, vi känner inte varandra så bra.  

men jag hoppades ändå. 

att vi kanske skulle kunna ge det en chans. 

en chans där någon alltid blir sårad. 

men det var ett kast jag var redo att ta. 

att ta chansen att antingen bli lycklig eller bli sårad. 

men då hade vi gett det en chans. 

man ska ge allt här i livet en chans. 

antingen så älskar man det eller så hatar man det. 

detta är något jag hatar. 

jag hatar att du är så jävla feg att du inte vågar ge det en chans. 

vad vet jag du kanske har blivit sårad i ett tidigare förhållande och är rädd.

alla är vi rädda. 

rädda för att bli sårade och för att  bli ensamma. 

men du är bara feg rakt igenom. 

detta har fått mig att växa något så enormt som person.

att du sårade mig får mig att växa. 

jag tittar ner på dig och du ser upp till mig.

du ligger där nere på marken. 

får slag och sparkar. 

och jag njuter nästan. 

för att du känner en smärta.

inte samma smärta som jag känner. 

men smärtan. 

det är den som räknas. 

du är feg och det tror jag nog att du vet om. 

20 år och så jävla svår. 

så jävla äcklig. 

så jävla feg. 

1 år.

12 månader.

365 dagar.

8 765 timmar. 

525 948 minuter. 

och du fittar fortfarande. 

vi gjorde så klart för oss båda vilka regler vi skulle följa. 

vilka regler och lagar som skulle följas och vilka konsekvenser som kunde uppstå om man bröt mot detta. 

du bröt regler och jag gjorde det väldigt klart för dig hur det låg till. 

skulle vi fortsätta kunde inte du fortsätta så som du ville. 

jag fick dig att kämpa för att förtjäna mig.

och det var precis vad jag ville. 

jag ville att du skulle hitta glöden.

att du för en gång skull, skulle tråna och vilja ha mig. 

och att det inte var jag. 

allt var tiptop och vi lekte högt ovanför molnen. 

pratade dagligen och båda hade en glöd, en passion hos varandra.

tills en dag då du bröt mot vårt kontrakt och sedan dess har vi inte pratats vid. 

det känns så tomt, så ensamt. 

som min andra halva bara försvann. 

nu sitter jag här, ensam på mitt rum när du roar dig med andra tjejer och jag kan inte släppa dig. 

du av alla, som gör mig gladast

du sårar mig

in i det sista

du bryr dig inte alls 

du kör ditt race och jag ska hänga på 

mest för att det är ballt

inför dina kompisar och allt

du fattar inte va? 

hur ont det gör! 

jag har inte känslor för dig nej

men gud vad jag hade velat 

jag känner inte dig men gud vad jag vill känna dig

jag vill kalla dig min

jag vill veta allt om dig

det enda jag får veta är om du är full eller ine

vad hjäper det för mig

som ligger här och grublar varje natt 

ingen aning om hur jag ska göra

vad jag ska säga

ingenting 

du gör mig förvirrad

här ligger jag, i min stora säng helt ensam. 

regnet öser ner utanför och regndropparna slår hårt mot min fönsterruta.

vinden viner runt husknutarna och ljud som aldrig hörts tidigare hörs nu högt och tydligt. jag skrämmer upp mig själv till det totala och john blund som egentligen skulle ha varit på besök för flera timmar sedan har skrämts iväg han med. i din famn hade allt varit toppen, john blund hade kommit som han skulle och din närhet hade gjort mig trygg. jag ligger uppe och väntar. slänger iväg ett mess för att försöka få kontakt utan lycka. hör hur kyrkoklockan ringer sina slag och allt jag vill är att du bara ska komma in genom min dörr. det är fredagkväll och somvanligt är du ute med dina kompisar. det går en halv taskig dokumentär på tv som jag plötsligt ligger och kollar på. sakta faller mina ögonlock ihop och john blund har vågat ta sig hit. jag vaknar till av ett otroligt dån. det är bara du som lyckats ta dig hit, lugnt och försiktigt lägger du dig hos mig. pussar mig på pannan och låter mig få krypa ner i din famn. värmen och tryggheten kommer krypandes och du ligger och babblar om vad ni har gjort under kvällens lopp. jag slutar lyssna och är bara glad över att du är här och att helvetet jag hade för några timmar sedan är över. du är mitt allt och det är det som betyder mest. jag har känt ensamhet men inte nu längre, inte nu när jag vet om att du är här vid min sida. 

för en kort stund är det vi

du och jag tillsammans

du stryker mitt hår bak och snuddar vid dina läppar mot mina

du tittar mig djupt in i mina ögon och jag lika djupt in i dina

allt annat står stilla 

för en stund handlar det om oss

du tar tag i min hand 

delar med dig av din värme 

du låter mig komma nära

för en stund 

vi är två individer som tillsammans blir ett singular

du fyller mig med hopp och tro 

du får mig att känna mig hel 

vi är nära

så nära att vi hör hur våra hjärtan bultar

vi andas samma luft 

en kyss och jag är högt över molnen

högt över molnen är jag just nu 

för en stund 

du vet vad du ska göra 

allt sker i hemlighet 

vi två, här & nu 

i hemlighet 

just nu är det upp till dig och ingen annan. 

ditt nummer finns inte längre i min kontaktlista. 

du får höra av dig, inte jag. 

jag vill vara stark nog att låta dig ta det steget. 

att du inser att där är något du saknar. 

du är min trygghet, nej du var. 

du bekräftade mycket för mig. 

du fick mig att må bra bara genom en beröring. 

bara en så simpel sak, så gjorde du mig hel. 

jag ger dig ansvaret nu. 

men jag har ändå alltid i mitt bakhuvud att bland sim-kontakterna så finns du. 

sparad på ett trygt ställe, om jag får återfall. 

du är inte borta föralltid, du kommer alltid att finnas i mitt minne.

just nu trycker jag bara delete en stund och hoppas att vi ses snart. 

gör vi inte det får jag ta den smällen, inte mer med det. 

men jag hoppas och jag ber att du gör detta för mig just nu. 

http://www.streaminvite.com/ref/67405

And when they push you down, 
you got to get back up 

så många gånger jag blivit sårad. 

av vänner, ovänner och familj. 

ord och slag så många gånger. 

visst vissa saker har jag förtjänat det erkänner jag.

så många gånger som jag fallit till marken. 

fallit och hoppats att någon ska fånga mig. 

precis när jag nuddar deras famn,

känner deras närhet

drar dom undan sina armar 

och låter mig falla ner till marken.

i en hög och låter mig ligga där.

spottar och sparkar när jag ligger där på marken 

skadar mig mer än vad dom tror

jag säger till mig själv att ta mig upp

så ett tag senare efter många om och men står jag där igen

på samma plats på spegetthi ben men jag står där

rädd för morgondagen och fruktar att ta ett steg fram

jag klistrar fast ett leende på läpparna för att folk inte ska se. 

för att folk inte ska fråga. 

dom kan stirra bara dom inte frågar.

jag går hem kryper ner i min säng och gråter. 

jag går ner till stranden och skriker ut all min ilska. 

ställer mig precis vid strandkanten och känner hur vattnet väller över mina nakna fötter. 

hur kylan snabbt kommer över mig, det gör ont men på ett skönt sätt. 

jag står där och tittar på horisonten. 

i mitt huvud snurrar alla tankar runt runt runt i 100 km / h. 

varför gjorde jag som jag gjorde? 

gjort är gjort och det kan jag inte ta tillbaka. 

just nu skiter jag i vilket. 

vad folk tycker och tänker

jag ska bli stark. 

det som inte dödar det härdar, eller? 

efter ytterligare om och men står jag nu här idag på starka ben och jag har lärt mig av mina misstag. 

idag litar jag inte på någon. 

det kanske är bäst så? 

jag tror det....